"Nejmen hej Felicia, trevligt att se dig." Han log, och jag kunde känna spritlukten som spred sig i hela min hall och säkert i hela trapphuset. Hur fan hittade han mig? Skräcken grep tag i mig, jag kunde känna hur det dunkade innanför huvudet. Jag blev stel i hela kroppen, kunde inte röra på mig.
"Elliot är där nere, parkerar bilen. Vi är här på semester, jag antar att jag glömde att säga det?" Han log lömsk, bakom blicken så ser jag något mer. Hat. Han hatade mig så mycket och jag hade aldrig förstått varför.
"Får man komma in eller?" utan att vänta på svar så gick han in, jag försökte inte ens knuffa bort honom. Skräcken fick mig att bli kall och paralyserad, jag kunde inte göra något.
Plötsligt hördes steg ute i trapphuset och Elliot visade sig snart i min hall och drog snabbt igen dörren.
"Låt oss bara göra detta Kevin, okej?"
Elliot gillade nog aldrig det Kevin gjorde mot mig. Han var alltid tyst och även om de var ett helt gäng som hoppade på mig så var han alltid i bakgrunden.
"Jaja, chilla fan."
Kevin drog med mig in i sovrummet, slängde ner mig på sängen. Jag lyckades få lite luft i lungorna, men meningen blev inte alls så hotfull som jag hade tänkt.
"Jag skriker på hjälp."
"Gör det du." Svarade Kevin bekymmerslöst. Han trodde inte på mig, och helt ärligt gjorde jag inte det heller. Jag hade haft så många chanser förut, och aldrig tagit dem.
Kevin slet av mig kläderna, klämde hårt på mina bröst och slog mig i ansiktet. Fan, det kommer synas.
"Hora. Du vet, skulle du inte bära så utmanande kläder så skulle detta aldrig ha hänt."
Han drog ner sina byxor, sa åt Elliot att stänga sovrumsdörren och kolla på TV eller något. Jag kollade bedjande på Elliot, men han undvek mig blick och stängde dörren.
Kevin hade fått av sig kalsongerna nu också, spritlukten slog emot mig när hans mun kom nära min. Han drog mig upp så att jag satt på sängen.
"Sug." Inte mer än ett ord, men ett ord som betydde så mycket. När jag tvekade så tryckte han ner mitt huvud över hans kuk, fick mig att suga. Ibland skulle jag vilja bita, men jag vågade inte. När han tyckte att jag var klar så drog han upp mig i håret - fan vad ont det gjorde - och slängde ner mig på sängen. Han trängde hårt in mitt torra underliv och jag kunde känna hur huden sprack. Tårarna började bildas i ögonen när han stötte in och ut, smärtan var inget jag kunde beskriva. Jag försökte tänka på något annat, men som vanligt gick det inte. Jag var fången. Fången i min egen kropp.

Jag satte mig skrikandes upp i soffan med tårarna rinnande nerför kinderna. Jag kollade mig snabbt runt, de var inte här längre. De hade aldrig varit här insåg jag, jag hade somnat till det värdelösa programmet. Lättnaden sköljde över mig innan ångesten satte in. Om de hittade mig, var det såhär det skulle bli? Skulle jag aldrig bli kvitt det?
Jag gick långsamt till köket, försökte andas normalt. Ibland tänkte jag att det skulle vara bra att prata med en psykolog, men vad skulle jag säga? "Jag har blivit våldtagen i två år, det var mitt egna fel då jag hade provocerande kläder?" det lät ju inte klokt.
Jag gjorde en kopp kaffe och väntade på att det skulle brygga klart när Eleonor ringde.
"Hi." Jag gjorde mitt bästa för att låta oberörd.
"Hi sweetie, are you ok?"
"Yeah I'm fine, you?"
"I'm okay. Christen asked me to call you and tell you that the practice has been cancelled today, and probably for the rest of the year."
"Why?"
"Well, most of the team travelled home after the last game to celebrate Christmas and New Years eve with their families, I thought you were going to do the same?"
"Oh, no. I´m staying here over Christmas."
"Me too, but I do  live here so. Do you want to spend Christmas with us?"
"That’s very sweet, I'll think about it" log jag.
"Great! And yes, there's one other thing..."
"Tell me."
"Well, I know that you are not the biggest fan of One Direction, but I have two tickets to their tour next year. I was supposed to go with a friend but she cancelled, so I wondered if wanted to go with me?"
Jag undrar hur hon skulle reagera om hon fick reda på att jag pratat med Harry, att jag hade hans nummer.
"Are you sure that you don’t want to bring someone who listens to their music?"
"I only have that one friend, so if you don’t want to go I'll go alone."
Gå på en konsert och se ett band jag inte lyssnade speciellt mycket på?
"I will think about it."
"Great!" tydligen måste jag ha låtit övertygande för Eleonor blev glad. Jag log för mig själv, där hade jag en riktig vän.

 ---------------------------------------------------------------

 Harry: have you ever thought about coming to London? Tell me if you do :)

Me: not yet, but I will let you know ;)

Harry: great :)so how was your day?

 Jag: it was fun actually, me and a friend from the team went out to buy Christmas presents.

Harry: are you going home over Christmas?

Jag: No, not really. But they offered me to be with them with them, so I at least have to give them something.

Harry: I'm glad

Jag: Why?

Harry: I didn’t like the idea of you spending Christmas alone.

Jag: well don’t worry, I won't ;)

 Ibland kändes det nästan som att det hade blivit en vana att smsa med honom på kvällen. Jag visste att han var hemma med sin familj nu och jag undrade om hans familj var lika trevliga som han var.