Jag kunde känna att svetten började samlas under armarna så gick i mina skyhöga klackar för att leta reda på El, hörde då att hon var i köket så försökte så graciöst som möjligt gå dit. Hon stod och pratade med hennes kusin, en kille som jag inte kom på namnet på men som var några år äldre. De såg ut att ha kul, hennes hand låg avslappnad på hands arm och de skrattade i kör.
Så avslappnat. Inte den minsta tvekan till kärlek.
"Hey! Are you having a good time?" Hade jag varit en kille så hade jag blivit förtrollad av Eleonor. Hon var vacker. Något kortare än mig, svart hår, mjukt färgad hy och en kropp som säkert många skulle dö för. Hon hade dragit på sig en röd, lite glittrande klänning som hade visat ett och annat för mycket om det hade suttit på mig, men på henne såg den ut att vara en extra kroppsdel. Till klänningen hade hon ett par stilettklackar (högre än mina) som framhävde hennes ben. Yes, en kille hade fallit pladask.
"Yes"
"Good. Oh, this is Carl, Carl this is Felicia."
Jag skakade hand med Carl som gav mig ett bländande leende. Hans hand var stor, varm.
"Nice too meet you"
"You too" jag gav honom ett äkta leende tillbaka. Han var blond, lång och rätt smal. Lite antydan till muskler under skjortan, men inte som killarna i Sverige som rent av bodde på gymmet.
Eleonors mobil ringde från väskan, hon ursäktade sig och gick upp till övervåningen för att svara.
"Do you want a refill?
"Yes please" svarade jag och stäckte fram glaset så att han kunde hälla i mer dricka.
"So, Eleonor says that you're from Sweden."
"Yes, I'm going to be here for a year."
"You play in the same team, don’t you?"
"Yeah, exactly"
"Eleonors good. I think she has a future in our national team."
"Oh yes, she's very good. I don’t think I've meet anyone so tiny with so much fire."
Han skrattade, ett högt och rent skratt.
"Oh yes, she has a strong will. But I think that’s why she never gives up."
"I like that about her."
"You´re not the only one."
Först då kom jag på att jag inte kände mig obekväm alls. Snarare tvärtom, han fick det att kännas väldigt enkelt att prata, skratta och känna mig avslappnad.
"Eleonor likes you, she's so happy that she finally has a friend from the team."
Jag log som svar, kollade på människorna som fyllde hela deras vardagsrum. Det var så mycket folk, hela släkten var enorm. Hemma i Sverige brukade vi fira enkelt, bara de närmaste.
Jag hade pratat med mamma igår, min underbara mamma. Vad jag saknade henne, jag saknade hela min familj. De hade tyckt att det var tomt utan mig på julafton, men jag tror att en del av henne faktiskt var ärligt glad för min skull, att jag fått denna chans.
"Look what I have here!" Eleonors röst avbröt mina tankar när hon slöt sig till min och Carl, med en mistel i handen. Hon höll den ovanför oss (eller nja, försökte. Vi var båda för långa.)
"Eleonor…" Carl kollade lite på min och rodnade, medan jag hade blivit stel som en pinne. Helvete El, varför?
"Just one kiss? A small one?"
"Eleonor..." jag försökte vädja till henne med ögonen, inget hon lade märke till.
"Please?" hon kollade bedjande på Carl. Han suckade lite på skoj innan han böjde sig framåt och lät sina läppar snudda vid mina.
Jag regerade instinktivt genom att spänna hela kroppen. Carl måste ha märkt det för han drog sig snabbt tillbaka och kollade undrande på mig. Eleonor skrattade och gick vidare med misteln, lämnade oss ensamma.
"I'm sorry, I..I shouldn’t have, maybe you have someone..."
"No I'm sorry. I just can't handle things like that." Jag backade bort en bit från honom.
"Things like what? Kisses?"
"Yeah." Fan, jag kunde ju inte ens kolla på honom längre.
"Did someone do something too you?" hade jag kollat honom i ögonen så skulle jag ha sett oron som kröp i dem.
"No, I just…sorry." Min telefon började surra. Utan att kolla på skärmen så svarade jag.
"Yes, it´s Felicia"
"Merry Christmas Felicia, having a good time?" svarade den mörka, lite raspiga rösten.