"Ska du till London över nyår? Varför?" Mammas röst lät nyfiken i andra änden. Jag visste att hon satt ner i soffan och drack en kopp kaffe, kollade ut på regnet utanför fönstret hemma i Sverige medan jag sprang runt och försökte hitta två likadana strumpor.
"Det är en kompis som vill att jag ska komma dit."
"Hur har du hunnit träffa någon som bor i London?"
"Jag har varit här några månader nu mamma, jag kan inte strunta i att skaffa ett umgänge."
"Nej jag vet, men London? Hur kommer du dit?"
"Flyger, min vän betalar biljetten."
Där! Under soffan låg den där förbannade strumpan. Jag satte ihop de två och la ner dem i väskan som började bli för full.
"Oj, det var snällt … är det en kille?"
"Men snälla mamma …"
"Är de det?" nu lät hon ännu mer nyfiken.
"Men ja." Jag kunde inte hålla bort irritationen i rösten, men när jag hörde hennes lilla glada tjut i andra änden av luren så log jag lite.
"Berätta! Vem är det? Vad heter han? Lång, kort, brunhårig, blond, snygg…?"
"Mamma, jag måste lägga på nu, jag måste packa klart innan imorgon, vilket betyder att jag måste springa runt och hitta massa kläder som jag tappat bort, har inte tid att prata."
"Haha, det där tror jag egentligen inte på … men visst, jag drar ur dig informationen sen. Jag älskar dig, puss."
"Älskar dig med mamma, puss."
Jag skakade på huvudet åt henne. Åå mamma, du skulle bara veta vad som har hänt mig.

 En knackning på dörren avbröt mitt packande en timme senare. Jag sköt bort drömmen om Kevin och gick för att öppna.
"Carl? Uhm, hi."
"Hey. Eleonor told me where you lived. Can I come in?"
"I'm in the middle of packing."
"Going somewhere?"
"Yeah, London."
"Why?"
"I'm spending New Year at a friend there."
"Oh..a guy?"
"Yes." Jag vet att det inte var han fel, det som hände, men ändå var jag lite arg på honom. Helt utan anledning, han kunde ju inte veta.
"Your boyfriend?"
"Uhm…"
"It´s okay, now I understand why you reacted the way you did when I kissed you. It´s okay."
Han log, det såg äkta ut. En spänning som jag inte ens visste att jag hade haft rann av och mina axlar sjönk säkert en decimeter.
"Good." Han kunde få tro att Harry var min pojkvän, så länge han inte tänkte försöka kyssa mig igen.
"Well, have a good time in London then."
Jag flinade. "Have a good time here in Doncaster."
"I will try." Han blinkade innan han vände sig om och tog trapporna ner. Jag kollade efter honom, hörde porten slå igen, hoppades att jag inte förstört något som skulle kunna bli en bra vänskap.

Egentligen var jag inte så förtjust i att flyga, jag gillade bara när man startade och landade. Väl uppe i luften var det väldigt långtråkigt, men tack å lov tog resan från Doncaster till London inte ens en timme. Eftersom jag bara hade handbagage så behövde jag inte stå och vänta på någon väska utan kunde gå direkt till parkeringen. "Look after a black car" hade Harry sagt, jo men tack det var ju lätt. Nästan alla bilar på den stora parkeringen var svarta. Jag strök runt bilarna ett tag innan jag hörde steg bakom mig. Snabbt vände jag mig om, hann inte säga något förrän hans armar var runt mig.
"Hey."
"Uhm, hi." Shit vad stelt, det enda jag kunde göra var att krama lite tafatt tillbaka.
Han släppte taget om mig.
"I´m glad you´re here."
"I'm happy to be here."
"Really?"
Jag kollade ironiskt på honom. "No, I hate it. Of course I´m happy, otherwise I wouldn’t be here."
"What would you have done if you were unhappy, demand the pilot to fly you back to Doncaster?"
"Something like that."
Han skrattade högt innan han hjälpte mig med väskan. Inte för att det var nödvändigt, den var inte direkt tung. Väldigt full, men inte tung.
"So, new years eve is a few days away, why did you want me to fly here today?"
"I wanted to show you London, and we could talk for real - at my place. Get to know each other. Because that’s why you´re here, isn’t it?"
Jag väntade med att svara tills vi hade satt oss i bilen.
"Yes, that´s why I'm here."

"So that’s Buckingham palace?" jag försökte hejda mina flämtningar över den magnifika byggnaden. Shit vad vackert.
"Yes, pretty cool." Harry kunde inte sluta skratta och skaka på huvudet åt mina utrop och flämtningar. Det var så fint alltihop. London Eye, Buckingham Palace, Big ben…allt tog andan ur mig. Jag hade varit i London en gång när jag var tre år, nu fick jag se en helt annan sida.
"It´s so beautiful…"
"Sweden is beautiful too."
"Not like this."
Han svarade inte men jag kunde se att han log lite i ögonvrån.
"So where are we going?"
"To one of my favourite places."
Jag frågade inte mer, satt bara tyst i bilen och väntade på att vi skulle komma fram till vart vi nu skulle. Det var inte en pinsam tystad, det var mest skönt att pratet inte behövde vara påtvingat.
Han stannade på en allmän parkering lite utanför innerstan, framför en park. Det var fullt med folk trots kylan som låg i luften (även om det inte var snö). Det började bli lite mörkt ute, man kunde se hur London lyste upp bakgrunden.
"What are we doing?" Jag blev förvånad när Harry gick ur bilen och började plocka fram saker ur baksätet.
"Like I said, we are going to one of my favourite places."

+4 kommentarer för nästa :)