"I'm sorry, but isn't it a little bit too cold for a picnic?"
"There are several blankets in the basket."
Jag kollade med höjda ögonbryn på hans rygg när han gick lite framför mig mellan några höga buskar, eller ja häckar kanske man egentligen ska säga. I ena handen så höll han en stor korg med diverse saker i - antog jag i alla fall.
Skymningen la sig ännu mer över oss och jag huttrade till i december kylan. Om vi skulle sitta ute så skulle vi nog frysa ihjäl.
"We´re here."
När vi hade gått mellan häckarna så hade jag inte märkt att det rörde sig lite uppåt, men nu stod vi på en liten kulle med utsikt över parken nedanför. Bakom oss slöt sig häckarna åt alla håll men framför oss så sträckte London ut sig. Stort, brett och med en sorts stolthet. Nedanför oss i parken så lekte några barn med en fotboll och jag kunde utskilja att de röda ledde över de blåa.
Man kunde se en stor del av Londons innerstad härifrån, den lös upp natthimlen som den klaraste stjärna.
"Better than Buckingham palace, right?" Harry kollade på mig i ögonvrån.
"Oh yes. Wow, how did you find this place?"
"It´s a secret. Hungry?"
Lite förbryllat svarade jag "Yes."
Han la ut en stor röd filt på marken som han ställde korgen på. Han plockade upp diverse saker ur den; filtar, mackor, kaffe, te, samt någon annan engelsk dricka som jag inte kunde uttala.
"Sit."
Jag skrattade till.
"As you wish."
Jag la en filt over benen för att musklerna inte skulle stelna och en runt ryggen för att inte frysa. Harry satte sig ner bredvid mig med sina egna filtar. Han började ta för sig av maten - så jag gjorde samma. Mackorna hade gurka och ost på dem, jag ville inte ens veta hur han lyckades pricka in en av mina favoriter.
"So can I ask you something?" frågade jag mellan tuggorna.
"Of course."
"This is not because I'm looking for attention or compliments, or some kind of long explanation; it's just a simple question. Why me? You could have chosen to spend New Year's Eve with anyone, so why me? You must have friends that you know better than me."
Han tog en tugga på mackan innan han svarade.
"It´s simple actually. When you lose a bit of that hard surface, you´re actually really fun to hang out with."
"You don’t know that."
"True, but I can guess."
Jag himlade med ögonen.
"I saw that."
"I know you did. No but seriously, why did you ask me?"
Han suckade.
"I don’t know. Honestly, I don’t." La han till när han såg min förvirrade min.
"Well...Okay..."
"It´s the truth, I really don’t know. But I guess I can see us become close friends at some point, and someone has to take the first step to start building something between us."
"So now you just want us to be friends?"
"Are you disappointed?"
"Not really." Svaret kom automatiskt, men jag började undra om det var så jag egentligen kände. Jag kom på mig själv gång på gång med att skratta åt det han sa, med att slappna av och med att inte bry mig om han kom nära. Jag visste att jag inte skulle kunna ge honom den kärlek han förtjänade med mitt trasiga och obearbetade förflutna, men ändå fick tanken på att han skulle sluta höra av sig på det sättet min mage att starta ett tredje världskrig med sig själv. Själviskt kanske, men det var så det kändes.
"I'm sorry to hear you say that, I really am." Det hördes på honom att han menade det.
"I am sorry. There's just things about me - like really horrible things - that makes me doubt in...anything that has to do with love. I won't believe it until I see it."
Han suckade djupt. "Someday I hope you trust me enough to tell me."
"Me too. I really do."
Jag blev plötsligt medveten om hur nära varandra vi satt. Han vilade bakåtlutat på sina armar, varav den ena var placerad bakom min rygg. Jag kunde känna värmen från hans kropp som spred sig runt oss som ett täckte, och när jag kollade upp på honom så värkte nästan hjärtat. Han var väldigt vacker i sin mössa, sin tjocka svarta jacka, sina djupa ögon. Ja, han var vacker. Rent av vacker. Det var inte ofta jag fick den känslan av någon person, när man helt plötsligt bara såg den andre.
Han vände huvudet mot mig, kollade in i mina ögon. Hans gröna hade ett djup som jag inte hade sett förut, hans långa ögonfransar som ramade in dem och skyddade dem från att skadas. Hans kindben markerade det formade ansiktet och de smala men lite långa läpparna var lite isär. Jag kunde se hur tungan rörde sig inne i hans mun, han fuktade sina läppar med den och en känsla som jag inte kunde beskriva bildades i mig.

---

 

+4 kommentarer för nästa :)