Kap 15
Jag steg upp ur den gigantiska sängen och tog på mig ett par mjukisbyxor och en tjocktröja på den T-shirt jag hade sovit i och gick för att lätta på blåsan som var ett hårt tryck på magen.
Badrummet var (om möjligt) ännu större än sovrummet. Det gick i svart och vitt. Duschen var inramad av svart kakel och fasta, lite runda glasväggar, ett badkar i vitt stod i andra änden och väggarna var ljusa. Jag skrattade lite för mig själv, att ha ett badrum som säkert var lika dyrt som min lägenhet hemma i Sverige var ju löjligt.
Jag var tvungen att kika in i Harrys sovrum när jag skulle gå ner. Det var vitt, enkelt och nästan lite tråkigt.
"I usually don't sleep there."
Harrys röst skrämde skiten ur mig. Utan att jag hade märkt det så hade han kommit upp för trappan och stod nu bakom mig.
"Easy, It's just me." Sa han och skrattade åt mig när jag satte handen för hjärtat.
"Where do you sleep then?"
"Second floor."
"Then why did you sleep here tonight?"
"Do you want breakfast?" Han ignorerade totalt min fråga.
"Yes please."
"So what do you wanna do today?" frågade jag medan jag diskade stekpannan.
Jag kunde nästan höra hur hon funderade.
"I really would like to check out all the stores and the malls. If that’s okay with you? I should find something to wear tomorrow."
"Sounds perfect." Jag vände mig mot henne och log.
"I'm going to get dressed then." Hon gav mig ett litet leende innan hon gick uppför trappan.
Jag diskade det sista och gick sedan upp till tredje våningen där mitt riktiga sovrum låg, kastade en snabb blick på det gråa överkastet som täckte hela sängen, föreställde mig Felicia ligga där och sova innan jag gick fram till garderoben för att ta ut ett par jeans. Den mörk blåa T-shirten jag hade på mig fick duga så drog snabbt ut ett par blåa jeans och satte på mig dem.
Väl där nere igen så fick jag koncentrera mig på att inte ta ett djupt och högt andetag när jag fick syn på Felicia som höll på att sätta på sig skorna. Hennes blonda hår var uppsatt (som det nästan alltid var), och hon hade ett par svarta jeans som satt som en smäck på henne, formade hennes lår och kurvor på ett fantastiskt sätt. På överkroppen hade hon en enkel vit T-shirt med mörka, små prickar på. Tröjan satt tight, jag kunde se hur hennes höfter och bröst visade sina former i den. Någonting rörde sig inom mig, något som inte mildrades när hon vände sig mot mig och log.
"Ready?"
Det var inte så mycket folk när vi strosade runt i de olika butikerna, vilket tog säkert tjugo gånger så lång tid än vad det skulle ha gjort om jag hade gått själv med tanke på att det kom fram tjejer var och varannan sekund för att få ta bild med Harry. Det var inget som störde mig egentligen, tyckte det var kul att få se en till del av hans vardag. Det enda som egentligen var jobbigt var när de frågade vem jag var och om jag kunde ställa upp på bild. Jag sa alltid nej.
Vi höll inte handen när vi gick, men vi gick så nära varandra att våra händer ibland snuddade vid varandra. Varje gång blev jag lika förvånad över hur varm han var.
Han såg förvånat på mig.
"Ohm..."
"Just kidding, I'm wearing a dress. I love dresses." För det gjorde jag, när de inte satt för tight eller visade för mycket.
Harry verkade inte misstycka att gå runt i butiken med böljade klänningar för att hitta en som skulle kunna passa mig. Han var nog snarare min största hjälp - han gav förslag på olika klänningar, frågade vad jag ville ha och gick sedan för att hämta någon han tyckte stämde in. Jag provade säkert 8 olika klänningar innan jag bestämde mig för en. Den var mörkt grå, med halvsmala axlar och markant midja. När den satt på så vek sig tyget lite, den satt tight men inte för tight. Den var mer "jag visar alla dina former" tight än "jag får dina bröst att hoppa ur" tight.
"Thank you. I really like it."
Jag mötte hans ögon i spegeln.
"What do you mean?"
"You are glowing."
Jag rodnade lite och skrattade tyst. Jag tror inte någon kille hade fått mig att rodna förut.
Priset på klänningen var alldeles för mycket för min budget och jag skulle behöva käka blodpudding hela januari, men det var det faktiskt värt.
Med tanke på alla stopp vi behövde göra för att han skulle skriva autografer så var vi inte hemma förrän middagstid. Han började laga kyckling med ris medan jag gjorde sallad och sedan satte mig vid ena hans köksbänk med en kaffe i handen.
"Something has been bothering me since yesterday.." började jag.
"You mean that I didn’t kiss you?" han svarade innan jag han ställa hela frågan. Jag blev paff över att han visste exakt vad det var.
"Ye..yeah. I mean, I know nothing about that stuff but it seemed like the perfect moment."
"It was." Det var tydligen allt jag skulle få. Jag kollade på hans lite spända rygg som var vänd mot mig medan han kockade riset. Han suckade tungt och vände sig om.
"It´s just...I don’t know anything about you really. I know you name, you age, what you do for living...but that’s it. I want you to give me something more."
"Like what?"
"Anything. Just tell me. Something...deep."
"Something deep? I can't tell you something just because you request it, it has to come naturally."
"Okay not something deep, but I don’t even know where you went to school, what your plans are for the future, anything. Please tell me." Han såg inte arg ut, men lite frustrerad.
"I uhm...I went to a public school in Stockholm. It was a big school, a lot of students and teachers. It was there I met Caroline; she was the one that introduced me to football. I started playing when I was like...seven, and have been playing ever since. I tried other sports, like swimming and riding. My parents wanted me to have other options considering my left knee isn't working like it should since I fell of a bike when I was eleven, but I always knew that football was my thing.
When I was fourteen I got my heart broken for the first time. Not a guy, it was Caroline. She was talking behind my back, told my secrets to other girls in school who told everybody and yeah, you know. She was my best friend until that day, and I haven’t had a best friend since then. I've had friends, but no one that I cared so much about. Until I met Eleonor. She has become my rock since I moved here."
Jag såg att han funderade på det jag hade sagt, det snurrade runt i huvudet på honom.
"No boyfriends?"
"Nope."
"I see." Han verkade nöjd över det svaret. Om jag berättade varför jag aldrig haft någon så skulle han nog inte se lika nöjd ut.
"Now give me something back." Log jag mjukt och fick det besvarat med ett litet leende.
"I was born on February first1994 in Evesham, but I grew up in Holmes Chapel. I have an older sister, Gemma. My mum and my dad got divorced when I was seven, now my mum has remarried. I went to Holmes Chapel Comprehensive School.
Me and my friends created a band called White Eskimo where I was the lead singer. I then auditioned for the X factor UK when I was sixteen, got through to boot camp but there I was rejected. Then Simon Cowell called on me, Niall, Liam, Louis and Zayn and One Direction was formed. Since then I've basically been busy."
"Did you guys win the X factor?" frågade jag nyfiket medan han tog ur kycklingen ur ugnen.
"No, we ended up in third place. Dinner is ready, hungry?" frågade han med ett leende.
Haha om det är någon som inte förstått, vårt definition av andra våningen är deras "first floor", och vår definition av tredje våningen är deras "second floor." Kolla på bilden i inlägget innan om det är krånligt att förstå :)
+5 kommentarer för nästa två kapitel på en gång... :)
MERA!
Mera! :D
Inte hunnit läsa än men blev tillsagd att kommentera...
-A
Mer!!!
Meeer snäälla!!
