"Gosh, it´s been so long since I've had some girltime." Sa jag medan vi strosade runt i olika affärer.
"Yeah, me too. I haven’t actually had a girlfriend in..like two years." Svarade hon lite frånvarande samtidigt som hon höll upp en tröja framför spegeln.
"Try it. I think it would fit you perfectly." Uppmuntrade jag.
"Oh I wish, but I don’t have so much money left. I bought One Directions new album the other day and it ruined me. Did you listen to them?" Hon har ett varmt leende på läpparna. Åå fina Eleonor, du förtjänar en så mycket bättre vän än mig.
"Yeah, I tried. Well they were good, but not really my type."
"You should listen to Diana. I think it would be a good song for you."
"Why do you think that?"
"You seem damaged."
Jag kollade skräckslaget på henne. Fan, jag ville inte att det skulle märkas.
"I´m good at reading people Felicia, I'm sorry. But I want you to know that you can always talk to me. Always."
"Eleonor..thanks. I'm not good at talking, but thanks."

 Jag kan inte säga att jag blev mycket rikare på kläder, men det var skönt att få vara ute med en tjej. Vi pratade inte om mig eller mitt förflutna, jag tvivlade på att jag någonsin skulle berätta det för henne. Hon verkade för skör, för…perfekt. Fast sen spelade hon ju fotboll, så man vet aldrig.
Väl hemma igen så tog jag ett djupt andetag och kollade mig i spegeln. Jag hade inget utom ett par trosor på mig. Jag gjorde såhär ibland, kollade på min kropp.
Jag inspekterade det smala ansiktet med kraftiga käklinjer, de enligt mig för breda axlarna, magen som inte ville bli helt platt hur mycket jag än tränade och mina ben. Jag förstod aldrig det där med att låren inte skulle gå ihop om man stod rakt upp och ner. De i min gamla skola hade det som mål, medan jag absolut inte ville ha något stort mellanrum mellan låren. Jag hade fotbollsben, de var lite större än andra tjejer i min ålder som levde på sallad och vatten, och jag var jäkligt stolt över det.
Jag var närmare 175 och vägde 67 kilo, många i min gamla skola skulle se det som överviktig men inte jag. Jag hade för breda axlar för att de hade muskler, jag hade breda lår för att de hade muskler och min mage blev aldrig helt platt för att jag egentligen inte ville det. Jag gillade att det fanns lite att ta i, försökte alltid tänka så. Hade jag varit en normal tjej hade jag tyckt att min markerade midja var att dö för, men jag tänkte faktiskt inte så mycket på den.
Mina ögon vandrade till mina bröst. Storlek 80B, jag kunde faktiskt inte bestämma mig för om det var litet eller lagom. Oftast var det inte det jag tänkte på, utan de ärr som löpte över dem. Ärr som de hade gjort när de våldtog mig, förstörde mig. De hade blekt lite men var fortfarande tillräckligt tydliga, antagligen för att jag visste att de fanns där.

 Min mobil surrade till.

Why aren’t you answering?

//Harry

 Men herregud...

If I remember right you are in LA, and I don’t have enough money to pay the bill that will go through the roof if I keep texting you.

//Felicia

 I can pay the bill if that’s the problem.

//Harry

Men snälla. Jag suckade och la ifrån mig mobilen för att hoppa in i duschen. När jag kom ut hade jag fått ett till meddelande.

Did I do something? I'm sorry then, but I really want to get to know you when I come back.//Harry

Why?

Because you seem interesting :)

Jag skrattar rakt ut. Jag, intressant? Vem är den där snubben egentligen?

How did you get my number?

I found it on Doncaster Rovers Belles website. So, any chance I can get to know you better?

No.

Jag höll andan och hoppades att han inte skulle svara, och tack å lov kom inget svar. Jag började undra vad tidskillnaden egentligen var, om det var natt eller dag hos honom när han skrev.Skitsamma, du ville inte att han skulle höra av sig mer. Nu har du säkert fått fram det.