Kap 25

Jag kollade på Harry över matbordet. Han hängde på armbågarna, petade lite i maten. Hans blick mötte aldrig min under middagen och han sa inget heller. Tystanden tryckte på oss, fick mina lungor att vilja sprängas. Det var så mycket jag ville fråga, så mycket jag ville säga.
När trampade vi snett? När gick det fel? Hans avvisande sved som en kniv i hjärtat.

Han återgick till att kyssa min mun. Jag drog mina händer genom hans hår och började sedan försöka få av honom tröjan.
Hans hand på min stoppade mig och jag kollade undrande på honom.
”Wait” han flåsade lite, ett ljud som fick hela min kropp att gå i taket.
Is something wrong?”
“No. Yes. I can’t do this.” Han började resa sig ur sängen.
”Wait, what?” Jag kollade mig snabbt om efter min tröja som låg på sidan av sängen. Jag stoppade honom i dörröppningen med min tröja i handen. Jag var svagt medveten om att jag var halt avklädd och han fortfarande hade allt på sig. Han såg så perfekt ut, medan jag antagligen såg rödflammig ut efter hans kyssar.
I’m sorry. I just can’t do this.”
“Do what? We were just kissing.” Även om det inte hade varit det jag hade haft i tankarna, men det behövde jag inte nämna.
We would have done a lot more if I hadn’t said no.” Han kollade ner i golvet. Varför ville han inte kolla på mig?
“Is that a problem? Don’t you want to do it?”
“I…I don’t know Felicia. I don’t know.”
“Are you a virgin? Is that why? Because technically, I am too.” 
“No, I’m not.”
“Then what is it? Is it because of me? Because of what happened to me?”
Han svarade inte, men blicken han gav mig var svar nog. Jag drog efter andan och smärtan högg till i bröstet, sved som ett brännsår.

Så här var vi nu. Ruta ett. Eller nej, vi var nog innan ruta ett. Vi var mil bakom ruta ett.
“Say something.” Hans röst överraskade mig efter tystanden hade pågått den senaste timmen.
”I should say something? YOU should say something. You should explain why you suddenly feel this way. I thought this is what you wanted, what you were looking for. But apparently not.”
“Are you done?” fan, han lät arg.
“Yes.”
Hans blick mötte min.
“Okay. I don’t know what I feel for you. I wish I did, and I’m going to be honest. First it was just a little game, because you were so stubborn and I liked that. Then, I started to have feelings for you. So I kissed you, and that was probably the best kiss I’ve ever had.  
  Then you told me that you got raped. And not just once or twice, that you’ve even lost count. That scares me to death. I thought I could handle it at first, but now I just don’t know. It’s not that I’m not attracted to you physically, because believe me when I say that I am. You have a wonderful body, a body a lot of girls would kill to have, and your face is beautiful. But I don’t know if my emotions are… I don’t know how to put it, but I don’t know if I can be the boyfriend I want to be for you. I don’t know if I’m going to be able to listen to you talking about what happened to you, because I’m scared of it.   So, I don’t want to give myself to you and maybe give you false hopes. Don’t get me wrong, I want to be with you, but I don’t know if I can.”
Hans blick hade inte lämnat min under hans bekännelse. Jag kunde känna hur mina ögon började tåras. Det var precis det här jag var rädd för, att han inte skulle kunna klara av mitt förflutna.
“Do you wish that I hadn’t told you?” mina ord lät små och ynkliga.
“I have thought about that a lot, and honestly, I can’t give you a fair answer on that.”
Jag lutade mig tillbaka i den vita stolen och kollade ut genom fönstret. Det var mörkt, men små regndroppar smattrade melodiskt mot rutan. Det fick det hela att kännas som en film. EN väldigt dålig film.
”Why am I here then?” frågade jag.
“Because I like you. That hasn’t changed.”
“I don’t get it. I’m sorry, but I really don’t. You say that you like me and that you want to be with me, but at the same time you don’t? You owe me better than that for giving me hope about you.”
Han ställde sig upp så snabbt att stolen ramlade bakåt. Han slog frustrerat ut med armarna och när jag såg vreden i hans ögon så kände jag skräcken komma flytande.
”I don’t know what else to say! That’s how I feel, and no matter how damn confused you are about that, that’s the truth. Grow up and get over it.”
Jag reste mig snabbt upp för att försvara mig själv på samma nivå.
”I need to grow up?! You surely have a twisted worldview. I am the one that’s grown up here!”
“Don’t be ridiculous…”
“YOU are the one that’s ridiculous! Wow, I’m only a month older than you, but look at the difference between us. I would NEVER, ever, treat someone like this!”
“Don’t say that until you are in the situation by yourself!”
“Fine, I’m not going to bother you with this anymore. I’m out.”
Jag började gå mot dörren men Harry var snabbare och blockerade min väg.
”Don’t turn your back on me!”
“I should have done that a long time ago. Let me pass.”
“No. We are not finished about this.” Trots att han var arg så kunde jag inte låta bli att lägga märkte till hur bra han såg ut. Hans vita t-shirt satt åt runt kroppen, den blå rutiga skjortan med olika nyanser och korta ärmar visade hans tatuerade armar. Svarta, SLIM fit byxor satt runt den smala midjan. Jag kände mig av någon anledning lite för vanlig i mina svarta jeans och röda skjorta. Hans lockar stod ut lite från huvudet, som att de också var frustrerade.
”We are so finished about this. You made me open up to you, made it feel like this is okay, and this is how you repay me? Thanks a lot, you are no different than the guys who raped me.” Jag ångrade orden så fort de var sagda, och speciellt när jag såg smärtan i hans ögon.
”That’s how you see me?”
“No, I’m sorry. I didn’t mean that.”
“Yes you did. There’s always a bit of truth in everything we say.”
“I really don’t understand why I apologize to you after everything you just said, but I’m sorry. I didn’t mean it, really.”
Han suckade och hängde med huvudet. Han suckade igen och mötte min blick.
”I’m sorry too. I really do like you Felicia, but I’m scared. I’m scared that I’m not going to be able to be here for you when you need it.”
“We will figure that out, somehow.”
Jag placerade mina händer runt hans ansikte och drog honom mot mig för att kyssa honom. Till min lättnad så besvarade han min kyss genom att lägga armarna runt mig och invadera sin tunga i min mun. Hans tunga kittlade insidan av mina kinder och skickade ett pirr rakt ner till underlivet.
Jag drog av honom skjortan, slängde dem på golvet bredvid oss. Jag kände hans hand som la sig runt min nacke. Han slutade kyssa mig och kollade mig i ögonen.
“Are you sure that you want to do this? I can’t promise you anything.”
“Yes. I promise. Are you sure?”
“Never been more sure in my life.” Hans läppar mötte mina igen, och medan han kysste mig så lyfte han upp mig så att jag kunde lägga benen runt hans midja och började gå mot trappan. 


+10 kommentarer för nästa ;)

HAHAH sooorry att jag drar ut på det, men i nästa del så kommer det bli lite extra roligt... ;)



» El

You are killing me!!!! It's amazing!! <3 :*

Svar: I hope not!! :* <3
Emelie A

2014-02-04 // 20:32:48
» Karro

Wooooooooow meraa

Svar: You got it :D
Emelie A

2014-02-04 // 20:36:09

Mer!

Svar: :* <3
Emelie A

2014-02-04 // 22:04:15

AAHHHH vill ha meer nuuu

Svar: Du har det nu! ;D
Emelie A

2014-02-05 // 18:21:26

Hot hot hot hot hot!!!!!!!! Pheeew you need to chill down a bit... ;) naaaa I love it hot after all ;) ❤️

-A

Svar: Hahaha puss :* <3
Emelie A

2014-02-08 // 20:46:50

Mer!

Svar: :D<3
Emelie A

2014-02-09 // 09:16:00
» Fanny

Sååå himla braa!!!

Svar: Åå tack verkligen! <3
Emelie A

2014-02-15 // 00:26:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo