"Do you practice outside?" frågade han och sneglade på mina tjocka kläder när han skjutsade mig i hyrbilen till träningen.
"Yes, but I actually like it."
"Why?"
"I've never really been a fan of playing inside. It's not...just not as real, you know? Never mind, I can't find the word for it. It's just a feeling."
"I'm so glad that I don’t play football."
"Hey, it’s the best sport in the world!"
"Try to perform in front of 60.000. THAT’S sport."
Jag fnös.
"Sport? That’s just entertaining."
"And football isn't?"
"Not to the players on the field."
Han kollade på mig med en intensive blick.
"What is football for you then?"
Jag sög på hans fråga i några sekunder innan jag svarade.
"Football is the only reason I'm still here today."

"You can sit over there, those rooms are heated." Sa jag och pekade till vänster när vi kom in på stadion.
"And I will be able to see the field from there?"
"Baby, you have the front row seat." Sa jag ironiskt och gav honom en snabb puss innan jag gick ner till omklädningsrummet för att byta skor.
Jag hälsade på alla och gick till skåpet med mitt namn och nummer på. Eleonor hade skåpet till höger om mig, hennes rygg var kallt och avvisande vänd mot mig.
"Hey El." sa jag och började knyta upp mina converse. Hon svarade inte, men hennes rygg spändes. Jag kollade frågade på henne.
"Is something wrong?"
"Except from the fact that I thought we were friends?" hon lät hård och kall"
"What?"
"Why didn’t you tell me?"
"Tell you what? El, turn around please. I hate talking to your back."
"You’ve been going behind my back for a while now; it shouldn’t be that difficult to you." Men hon vände sig i alla fall om.
"I thought we were friends." Anklagandet i hennes röst gick nästan att ta på.
"We are!" de andra började kolla lite intresserat på oss och jag önskade att jag kunde trolla fram en vägg mellan oss.
"Then why didn’t you tell me about this?" Hon tryckte upp sin telefon i ansiktet på mig. På skärmen syntes en bild på mig och Harry utanför min lägenhet. Bilden var av dålig kvalite med det syntes klart vilka det var.
"A picture? A picture means nothing."
"It means everything! You know how much I'm a fan, and you didn’t even tell me?"
"It's none of your business actually." Hur fan hade hon mage att börja skrika på mig om det här?
"None of my business? Friends tell each other stuff like that!"
Jag suckade, hur kunde hon vara så småsint?
"Okay, look. I didn’t tell you because I didn’t know what to say, and we didn’t actually get together until last night. Yes me and Harry have been friends for a while, and I'm sorry that it hurts for you to realise that my first thought wasn’t to call you and tell you everything. But you have no right to be mad at me, at least I'm not dating him for the money!" Jag spottade ut de sista orden. Jag vände mig snabbt om och gick ut, men jag hann se en glimt av henens sårade blick. Jag förstod henne, jag hade praktiskt tagit kallat henne för "en sådan som bara skulle dejta en kändis för pengar" typ.
Jag drog ner mitt breda pannband över huvudet innan jag gick ut på den kalla planen. Jag hade långbyxor på mig med lagets logga, en T-shirt, en tjocktröja och tillslut en jacka över som gick att knäppa ända upp till halsen. Trots detta så skakade jag, men jag kunde inte avgöra om det var på grund av kylan eller bråket med Eleonor.

När jag såg att de började packa ihop så gick jag till den plats vi hade skiljts åt. Det var några tjejer som kom ut i omklädningsrummet innan henne som antagligen måste ha sett mig sitta och kolla på träningen, de gick direkt fram till mig och frågade om bilder och autografer. Jag ställde upp, men kunde inte skaka av mig den gnagande känslan av att Felicia var arg på något.
När hon tillslut kom ut så kunde jag se att hon hade lugnat ner sig lite.
"Come on." Sa hon kort och började gå mot utgången. Jag tog två snabba och stora steg för att kunna ta tag i hennes armbåge och vända henne om.
"Hey, is something wrong?"
"No. Let's just get in the car and go home."
"No, wait. Tell me."
"I'll tell you when we get home." Suckade hon uppgivet och började vända sig om för att gå.
"Wait!" Min röst lät lite skarpare än vad jag hade tänkt, men det fick hennes uppmärksamhet. Jag böjde mig ner och placerade en mjuk kyss på hennes läppar. Mina händer kupade sig runt hennes ansikte, och efter några sekunder så slappnade hon av och la sina händer över mina. Hennes tunga gled längs min underläpp vilket fick det att pirra i underlivet. Jag grymtade fram min ovilja när hon drog sig tillbaka alldels för tidigt.
"You can get more of that when we get home."
I min ögonvrå så kunde jag se Eleonor som stod och stirrade på oss när vi gick ut till bilen. Jag kollade frågande på Felicia, men hennes ansikte avslöjade ingenting.