Efter att Harry hade åkt hem dagen efter för att gå tillbaka till jobbet och den galna vardagen han hade så bestämde jag mig för att ringa Eleonor. Jag gillade inte den gnagande känslan i magen av att hon var sur på mig.
Hon svarade inte, varken i telefon, på sms eller facebook. Jag suckade, skickade ett litet tamt sms med en ursäkt för vad jag hade sagt och att jag skulle vilja träffa henne och prata.
När jag scrollade igenom min facebook med mina ynka 112 vänner så började jag upptäcka att flera av dem var One Direction fans. Det skulle inte ha stört mig men ju mer jag scrollade, desto mer bilder på mig kom det upp. Bilder från mig när jag spelar fotboll, när jag går på stan eller när jag var med Harry. Hur kunde jag inte se att bilderna hade blivit tagna?
Men det som var värst var kanske inte bilderna, utan kommentarerna de hade.
"Dööö hora döö!!"
"Hur vågar hon röra min man?!"
"Tare chill alla, Harry skulle aldrig dejta en sådan ful tjej."
"Efter att ha sett henne skäms jag över att svara svensk. Shit vad ful."
Jag smällde ihop min dator och andades snabbt. Jag insåg att jag aldrig hade tänkt på vilka konsekvenser det kunde bli av att dejta en superkändis, förrän nu.
Om det var sådär bara i Sverige, hur var det då i England? Europa? USA? Hela världen? Skulle jag få stå ut med hatkommentarer och bli offentlig, när jag hade gjort så mycket för att hålla mig gömd och bortglömd för alla där hemma.
Jag kunde känna hur ångesten grep tag i mig och jag var tvungen att resa mig och gå bort till köksbänkarna. Min blivk föll en kort sekund på knivarna men jag slog snabbt bort tanken. Jag hade hållit mig från att skära mig i flera år trots mina problem, jag tänkte inte låta några fans förstöra det.
Förutom det faktum att det inte är några fans, det är hela världen.
Jag gjorde det enda jag kunde komma på, jag ringde Harry.

Jag berättade egentligen inte vad som hade oroat mig så mycket, det var mest skönt att höra hans röst och han påminde mig om att jag skulle smsa mina föräldrar och fråga om resan hade gått bra (de hade åkt hem igår kväll).
Den del av mig som kunde tänka klart kunde fortfarande inte förstå att detta hände just mig. Jag kunde inte förstå att jag hade träffat en sådan fantastisk kille som var så fin på både insidan och utsidan. Sen var han en utmärkt kyssare… tänkte jag och drog med tungan längs läpparna. Må hända att jag aldrig blivit kysst förut, men jag skulle nog kunna avgöra om det var bra eller inte.
En telefonsignal avbröt mina tankar.
"Hello?"
"Hey. It's Eleonor."
Mina tankar var genast långt borta från Harry.
"Eleonor, hi. I'm so glad you called..."
"Can I come over to your house? We need to talk." Hon avbröt mig, och den gnagande känslan i magen blev starkare.
"Of course."
Det tog bara en kvart för henne att köra hit och under den kvarten så hann jag städa hela huset, ta fram ostbågar och lite Cola. Jag var fruktansvärt nervös och mellan det jag såg att hennes bil kom inkörandes på vägen tills det att hon ringde på dörren hade jag druckit tre glad Cola och gått på toa en gång.
Min magkänsla blev genast bättre så fort jag öppnat dörren. Hon såg avslappnad ut, och när jag inte kom på något att säga så stäckte hon sig upp och gav mig en kram. Hennes svarta hår kittlade mig i näsan men jag kramade tillbaka så hårt jag kunde.
"I'm sorry for the way I acted and for what I said." Sa jag på väg mot soffan.
"I'm the one who should apologise. I should have known that you wanted your relationship private a little more, I was just so jealous." Hon sjönk ner bredvid mig i soffan med en suck.
"I would probably feel the same way if I were you." Log jag förstående.
"Yeah. But tell me, how did you meet?" Hon tog ett glas och smuttade lite.
"You know when the Doncaster Rovers played at our stadium?"
"Ours, actually. They also own it."
"Oh, well anyway. He bumped into me - literally - and..yeah. He started to contact me after that even though I told him not to. But today im happy he did of course." Log jag.
Hon log tillbaka, men jag kunde se smäarta bakom ögonen.
"Is Harry your favourite in the band?"
"Oh no, that’s Louis. But he has a girlfriend, Eleanor."
Jag rynkade pannan.
"Really? They had broken up at New Years Eve. Harry told me." Tillade jag när hon kollade på mig med stora ögon. Sen svepte en svart skugga over dem.
"Oh, okay... still, it's not like he would want to be with me. I'm probably too simple for him."
"You, simple? I don’t know about that..."
Hon log mot mig.
"You're a good friend. Probably a better one than I deserves."
"What do you mean?"
Hon tvekade lite.
"I have done a few things in my past... bad things, bad decisions which all led to this. But you have to tell me first."
"Tell you what?"
"Your secret. I know you are tortured by something, I want you to feel like you can tell me."
"I know I can El, but right now I don’t want to. Is there something you want to talk about? Is this just a lead in?"
Hon kollade bort några sekunder.
"Well, yes. There is something I want to tell you. But I don’t want you to afraid of me, or afraid to touch me."
Jag la min hand på hennes.
"Eleonor, that won't happen. Tell me." 

Återigen ett litet kortare kaptel, hata mig inte för det :3

+5 för nästa :)