"So, how did it go with Harry?" Eds röst väckte mig ur mina tankar när jag joggade över planen en onsdagskväll för att värma upp.
"I never told you his name."
"A picture of you and Harry Styles kissing on Heathrow airport is all over the world, it wasn’t that hard to figure out." Hennes leende var varmt. Jag började göra sidohopp för att få igång mina stela ben ännu mer.
"I guess I didn’t think about that. But it went...fine. Not perfect, but fine."
Hon höjde ett ögonbryn där hon joggade bredvid mig.
"And how's fine? Did he like the present?"
"Yeah, he did. Thank you for helping me, and thank Marion for me."
"Just helping a friend out, it was nothing." Hennes ord värmde mer i mitt hjärta än vad det säkert borde ha gjort."But if everything went fine, then why are you looking so sad?"
Jag drog ner mössan lite längre ner på huvudet.
"Apparently my club in Sweden has major depts. I'm just worried that we are going to go into bankruptcy."
"I'm sorry to hear that."
"They are trying everything they can to fix it, but if they don’t...then I don’t know where I will end up."
"You can always stay here."
Jag skrattade. "Thank you, I'll think about that."
Eleonor verkade vara borta igen, jag undrade vad som hade hänt och kände mig som världens sämsta vän som inte hade hört av mig. Till mitt försvar så hade mitt liv vänts upp och ner de senaste dagarna, jag hade lite annat att tänka på.
Skulderna Tyresö hade dragit på sig innebar att jag inte ens visste om klubben skulle finnas kvar i augusti när jag skulle hem igen. Det skulle alltid finnas andra klubbar, men mitt mål var att komma med i OS truppen 2016 så jag hade inte råd med massa nedslag.
Jag försökte koppla bort problemen under träningen. Det var match på söndag och jag visste att coachen skulle välja ut truppen delvis på dagens prestation, så jag försökte göra så gott jag kunde. Ed gjorde tummen upp några gånger när jag gjorde mål när vi övade hörnor och jag gjorde samma sak.
Hon var verkligen en person full av liv. Eleonor var djup och mjuk, höll sig lite i skymundan när hon inte kände någon och om man inte kände henne skulle man inte kunna tro att hon var fotbollsspelare av att bara kolla på henne. El var en vän jag alltid skulle vilja ha i mitt liv.
Ed däremot utstrålade självsäkerhet, hon var snygg och hon visste säkert om det men gjorde inte en stor sak av det. Hade hon inte varit homosexuell så hade säkert alla killar dreglat över henne (inte för att det skulle förvåna mig och de gjorde det ändå med hopp om att hon helt plötsligt skulle bli hetero).

"Okay girls, great job. We are playing a match on Sunday in London, and the players I want with me are: Nicola H, Naomi, Emma, Jemma, Felicia, Ed..." Jag andades ut så fort jag hörde mitt namn och Ed gjorde en luft high-five några meter bort. Jag blinkade tillbaka och kände adrenalinet börja bilad i magen som skulle ligga där tills på söndag när jag gick in på planen innan matchen, då det skulle bryta ut.
"We are flying to London on Friday night. I made sure that we are going to have the field to our self two hours on Saturday to get used to the grass and the surrounding. If you have any questions you can call me. Everyone's clear? Great, see you on Friday."
Ed snappade genast tag i mig.
"We can share rooms, right? Or are you going to stay at Harrys place?"
"No, he's going to Spain for a few days so you are stuck with me." Log jag.
"Perfect!"

Jag hällde upp kaffe i en stor kopp och satte mig i min soffa bredvid Eleonor. Jag hade bjudit över henne på middag, en inbjudan hon gladligen tackat ja till.
"Are you sure that you don’t want anything else?" frågade jag.
"No, thank you, I'm fine." Log hon.
"Why weren’t you at practice today?" Jag smuttade på kaffet och ågrade mig genast när det brände till i munnen.
"I was tired. Some days the meds affect me in a negative way, and I get sleepy. I'm going to be fine tomorrow."
"It must be hard."
"It is, but I'm alive. That’s the most important thing."
"I admire that. How strong you are."
Hon log lite svagt.
"I admire you too. You are pretty strong yourself, I don’t think you realise that."
Jag kollade ner på mitt kaffe och log.
"I got an interesting call yesterday by the way" fortsatte hon plötsligt. "from Mark Sampson."
"I'm sorry, I don’t know who that is." ¨
"He´s the head coach of the women´s national team"
"Oh my god! What did he say?!"
Hon log åt min entusiasm.
"He wanted me to come and practice with them this weekend, and since I'm not going with you to London, I said yes."
"Oh my god! Congratulations! This is great!" Jag gav henne en stor kram och försökte ignorera den lilla boll av avundsjuka som bildades i magen. Jag var mer än överlycklig för hennes skull, men hon fick precis en möjlighet jag hade velat ha i hela mitt liv. Jag slog irriterat bort den lilla bollen, detta skulle firas!
"Why didn’t you tell me right away? We have to celebrate!"
"No Felicia, it's not that big..."
"Not that big?! You just got the best and biggest call a football player can get! Screw a cosy home night, we are going out tonight."
Det slog mig aldrig att jag nu efter den offentliga kyssen med Harry skulle ha kameror efter mig vart jag än gick, allt för att fansen skulle komma på vem den "mystiska tjejen på Heathrow" var. Det slog mig inte att mina beslut och mina handlingar nu skulle hamna på en första sida på någon skvallersida.
Om jag ändå hade kommit på det innan vi gick ut den kvällen. 

+8 kommentarer för nästa :)