"So, how did it go with Harry?" Eds röst väckte mig ur mina tankar när jag joggade över planen en onsdagskväll för att värma upp.
"I never told you his name."
"A picture of you and Harry Styles kissing on Heathrow airport is all over the world, it wasn’t that hard to figure out." Hennes leende var varmt. Jag började göra sidohopp för att få igång mina stela ben ännu mer.
"I guess I didn’t think about that. But it went...fine. Not perfect, but fine."
Hon höjde ett ögonbryn där hon joggade bredvid mig.
"And how's fine? Did he like the present?"
"Yeah, he did. Thank you for helping me, and thank Marion for me."
"Just helping a friend out, it was nothing." Hennes ord värmde mer i mitt hjärta än vad det säkert borde ha gjort."But if everything went fine, then why are you looking so sad?"
Jag drog ner mössan lite längre ner på huvudet.
"Apparently my club in Sweden has major depts. I'm just worried that we are going to go into bankruptcy."
"I'm sorry to hear that."
"They are trying everything they can to fix it, but if they don’t...then I don’t know where I will end up."
"You can always stay here."
Jag skrattade. "Thank you, I'll think about that."
Eleonor verkade vara borta igen, jag undrade vad som hade hänt och kände mig som världens sämsta vän som inte hade hört av mig. Till mitt försvar så hade mitt liv vänts upp och ner de senaste dagarna, jag hade lite annat att tänka på.
Skulderna Tyresö hade dragit på sig innebar att jag inte ens visste om klubben skulle finnas kvar i augusti när jag skulle hem igen. Det skulle alltid finnas andra klubbar, men mitt mål var att komma med i OS truppen 2016 så jag hade inte råd med massa nedslag.
Jag försökte koppla bort problemen under träningen. Det var match på söndag och jag visste att coachen skulle välja ut truppen delvis på dagens prestation, så jag försökte göra så gott jag kunde. Ed gjorde tummen upp några gånger när jag gjorde mål när vi övade hörnor och jag gjorde samma sak.
Hon var verkligen en person full av liv. Eleonor var djup och mjuk, höll sig lite i skymundan när hon inte kände någon och om man inte kände henne skulle man inte kunna tro att hon var fotbollsspelare av att bara kolla på henne. El var en vän jag alltid skulle vilja ha i mitt liv.
Ed däremot utstrålade självsäkerhet, hon var snygg och hon visste säkert om det men gjorde inte en stor sak av det. Hade hon inte varit homosexuell så hade säkert alla killar dreglat över henne (inte för att det skulle förvåna mig och de gjorde det ändå med hopp om att hon helt plötsligt skulle bli hetero).

"Okay girls, great job. We are playing a match on Sunday in London, and the players I want with me are: Nicola H, Naomi, Emma, Jemma, Felicia, Ed..." Jag andades ut så fort jag hörde mitt namn och Ed gjorde en luft high-five några meter bort. Jag blinkade tillbaka och kände adrenalinet börja bilad i magen som skulle ligga där tills på söndag när jag gick in på planen innan matchen, då det skulle bryta ut.
"We are flying to London on Friday night. I made sure that we are going to have the field to our self two hours on Saturday to get used to the grass and the surrounding. If you have any questions you can call me. Everyone's clear? Great, see you on Friday."
Ed snappade genast tag i mig.
"We can share rooms, right? Or are you going to stay at Harrys place?"
"No, he's going to Spain for a few days so you are stuck with me." Log jag.
"Perfect!"

Jag hällde upp kaffe i en stor kopp och satte mig i min soffa bredvid Eleonor. Jag hade bjudit över henne på middag, en inbjudan hon gladligen tackat ja till.
"Are you sure that you don’t want anything else?" frågade jag.
"No, thank you, I'm fine." Log hon.
"Why weren’t you at practice today?" Jag smuttade på kaffet och ågrade mig genast när det brände till i munnen.
"I was tired. Some days the meds affect me in a negative way, and I get sleepy. I'm going to be fine tomorrow."
"It must be hard."
"It is, but I'm alive. That’s the most important thing."
"I admire that. How strong you are."
Hon log lite svagt.
"I admire you too. You are pretty strong yourself, I don’t think you realise that."
Jag kollade ner på mitt kaffe och log.
"I got an interesting call yesterday by the way" fortsatte hon plötsligt. "from Mark Sampson."
"I'm sorry, I don’t know who that is." ¨
"He´s the head coach of the women´s national team"
"Oh my god! What did he say?!"
Hon log åt min entusiasm.
"He wanted me to come and practice with them this weekend, and since I'm not going with you to London, I said yes."
"Oh my god! Congratulations! This is great!" Jag gav henne en stor kram och försökte ignorera den lilla boll av avundsjuka som bildades i magen. Jag var mer än överlycklig för hennes skull, men hon fick precis en möjlighet jag hade velat ha i hela mitt liv. Jag slog irriterat bort den lilla bollen, detta skulle firas!
"Why didn’t you tell me right away? We have to celebrate!"
"No Felicia, it's not that big..."
"Not that big?! You just got the best and biggest call a football player can get! Screw a cosy home night, we are going out tonight."
Det slog mig aldrig att jag nu efter den offentliga kyssen med Harry skulle ha kameror efter mig vart jag än gick, allt för att fansen skulle komma på vem den "mystiska tjejen på Heathrow" var. Det slog mig inte att mina beslut och mina handlingar nu skulle hamna på en första sida på någon skvallersida.
Om jag ändå hade kommit på det innan vi gick ut den kvällen. 

 

---

+8 kommentarer för nästa :) 

kap 28 kommer komma upp runt 19.30 ikväll om allt går som det ska (är borta hela kvällen så tids inställt), håll utkik :) 

 

       

Jag betraktade henne där hon låg och sov på mage bredvid mig. Täcket hade glidit ner över hennes rygg så att svanken syntes tillsammans med hennes starka ryggmuskler och de breda axlarna, ett resultat av all den träning hon utförde. Hennes blonda hår låg utslaget runt hennes ansikte som inte ens såg helt fridfullt ut medan hon sov. En rynka visades i pannan och en hemsk tanke i min hjärna viskade att det var jag som hade orsakat den.
Jag visste att jag var orättvis mot henne. Jag hade varit otydlig ända från början, ändrat mig och inte kunnat ge henne ett klart besked.
Och nu hade jag fått henne att ge sig själv till mig helt och fullt. Inte för att jag ångrade själva sexet, men jag hade en känsla av att jag i slutändan bara skulle såra henne.
Hon gnydde till lite bredvid mig. Jag undrade vad hon drömde om, vad som pågick i hennes huvud. En del av mig önskade att hon skulle inse att jag inte var den bästa hon kunde få, men samtidigt fick tanken på henne med någon annan min mage att knytas ihop och luften att gå ur mig. Jag undrande om det kändes såhär för alla eller om det bara var jag som hade en mental störning.
Jag kollade på klockan. Kvart över sex på morgonen, det kändes onödigt att ligga kvar i sängen och bara rulla runt i självömkan, så jag gick upp för att ta en dusch och ringa till den enda person som kanske skulle kunna förstå mig.
Min mamma.

 
"Harry?"
"Yeah. Sorry if I woke you up."
"You didn’t. I'm just surprised you're up this early."
"I couldn’t sleep. And I needed to talk to you."
"What is it honey?" älskade mamma, jag kunde se framför mig hur hon la ifrån sig boken hon hade i händerna och gnuggade näsroten med tummen och pekfingret.
"I need you advice on something. A girl, or maybe she's a woman..."
"There's a big difference Harry." Jag kunde höra hur hon fick anstränga sig för att inte skratta. "I know mum."
"Sorry honey. Anyway, what's with her?"
"Well, I really like her. Like, a lot. No, it's more than a lot; I think I'm falling in love. But she's has kind of a complicated story in her baggage..."
"Harry, everyone's stories are complicated. Don’t make it harder than it is."
"Yeah, I guess. I just don’t know if I can live with it."
"It's her story, not yours. It's her past, her life, not yours. You can only be a part of her life now, and you can't change what ever happened before you met her."
Jag skrattade.
"Mum, sometimes I wonder if you have some special gift that makes you see into everyone else's life, because you really nailed it."
"I'm a woman. We do have special powers."
"Yeah, I guess you do."
Sedan pratade vi bara om hennes liv, bara om simpla saker som att hon inte visste vad hon skulle köpa till middag. Det var skönt att kunna släppa allt och veta att hon aldrig hade behandlat mig annorlunda bara för att Harry Styles idag var ett känt namn.
Vi hade pratat i nästan två timmar när jag hörde att Felicia gick nerför trappan.
"Mum, I'll call you okay? Love you."
"Love you too Harry. Looking forward to meet who ever this girl is."
Jag himlade bara med ögonen och reste mig ur soffan när Felicia långsamt gick in i rummet. Jag tvekade inte, utan tog tre stora steg fram för att ge henne världens omfamning. Jag överraskade henne nog rätt rejält, men hon hämtade snabbt och hennes armar gled runt min nacke. Jag kunde känna hur hennes bröst pressades mot mig genom det tunna svarta t-shirten hon hade på sig, och jag kramade henne lite extra hårt innan jag vände mitt huvud för att pussa henne på huvudet innan mina läppar hittade hennes mun.
"Do you want breakfast?" Jag tog hennes hand och ledde henne mot köket.
"Uhm..Yes please." Stackaren, jag skulle också vara förvirrad om jag vore hon.

"You can stay for another day you know." Konstaterade Harry när vi gick mitt i en stor klunga av människor på flygplatsen. Jag hade sagt att han kunde stanna i bilen för att slippa all uppmärksamhet, men han hade bara fnyst åt mig.
"I actually can't. I have practice tonight."
"Oh yeah, right."
Vi gick tills vi hittade min avgång. Han stannade mig och vände mig mot honom.
"When am I going to see you again?"
"When ever you decide to come and visit me."
Han log snett.
"Don’t say too much. I might show up at your doorstep tonight."
"I wouldn’t mind it. Thank you. For yesterday, for this morning. For everything really."
"I'm the one that should be grateful." Med de orden så lutade han sig fram och kysste mig. Inte en liten avskedspuss utan hela paketet. Jag kunde höra några människor ropa runt om oss och det blixtrade framför mina stängda ögonlock, men jag brydde mig inte. Så fort hans varma läppar mötte mina så var jag förlorad.
"I will see you soon, I promise." Han strök mig over kinden.
"I hope so." Jag gav honom en snabb puss innan jag sprang till mitt plan. Flygvärdinnan kollad lite irriterat på mig, så jag muttrade ett bittert "sorry" och gick för att sätta mig på min plats. Väl där så hann jag somna innan vi hade kommit upp i luften. 

 

---

+8 för nästa :)